Men bara om min älskade väntar
Har hela dagen haft denna låt på hjärnan, en riktig klassiker av Nationalteatern.
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår
Så känns det just nu, inte för att jag kanske har en älskade (eller det beror väl på), men helvete vad jag saknar att ha någon liggades brevid sig, höra hennes andning och bara vara där, i nuet. Jag saknar att ha någon som man kan drunkna i, som man sitta vaken och bara titta på medan hon sover fullt tillfreds med allt. Jag saknar att titta in i ett par ögon och aldrig vilja vika med blicken, jag saknar att smyga fram och slå armarna om någon och och lägga huvudet på hennes axel, lukta på hennes hår och bara vara...
Jag saknar helt enkelt, saknar så sjukligt mycket.
Känner mig som ett känslomässigt vrak just nu, för mycket har hänt/händer just nu, vill bara fly in i ett trygg famn och stanna där.
Fan vad blödig han är kanske ni tänker (ja det är jag, vad ska jag göra åt saken, så är det) och gör det om ni vill, ni har ju helt rätt. På gott och ont, men det är så här jag känner...
Jag har lärt mig att längta är bättre är bättre än attt ha
För man saknar inte sånt som man har
Kanske ligger det någon sanning i det, kanske inte... men jag hoppas att jag kan känna så snart
Yesterday
Jag borde väl lära, lära att bära. Vad tungt det är det hära'!
Vad är det jag vill, vill jag det jag vill, vet jag vad jag vill, vill jag vad jag vet?
Ingen vet, inte jag och knappast hon, nej inte ens min profet, han vet!
Hur ska det gå, hur kan det gå, hur bör det gå, vad vill jag få?
Säg mig mor, säg mig far, har ni någon visdom kvar, vart ska jag gå?
Inte norr och inte söder, säg mig systrar, säg mig bröder?
Hör er viska, tror ni säger, gå dit solen ännu glöder.
Vintern kommer till mitt sinne, faller tungt på mitt minne!
Längtan rycker, längtan vrider, trasar upp mitt mörka sinne.
Ge mig råd och ge mig tröst, låt mig vila vid ditt bröst!
Låt mig lyssna, låt mig vila, ge mig trygghet från din röst.
Men mest av allt, ge mig dig...
Sjuuk...och sjuuk
Kärlek rycker, vrider, sliter, hugger, sticker, bankar och sårar
Men vad fan skulle livet vara utan den?
Love Hurts, men hellre det än ingenting...
Musikbeskrivning
Just nu händer mycket i mitt huvud, lite för mycket. Så för att lätta på trycket lite och ge er något att fundera på utan att säga allt för mycket tänkte jag ge er tre låtar som förklarar om inte allt, så en hel del...
Äsch jag ska nog inte förklara mer och bara köra:
Låt ett: Anxiety, med Black Eyed Peas (har haft lte ilska i mig som vissa vet, börjar avta... men är inte helt borta)
Låt två: Dancing in the Dark, med Bruce Springsteen (wanna change it all' för att vara ärlig)
Låt tre: Hugger i Sten, med Lars Winnerbäck (kanske den som stämmer bäst, klockrent rent ut sagt)
Ni kanske inte förstår ett skit, men det gör inget, kanske bara är bra, eller så fattar ni allt eller lite, spelar ingen roll, jag börjar veta vad jag känner i vart fall och det är huvudsaken just nu...
Ska försöka skriva snart igen
Return of the...
Men nu är jag tillbaka och ska verkligen försöka skriva lite då och då, typ en gång i veckan minst...
Med det sagt ber jag er alla (som om ni skulle vara många) att inte ha för höga förväntningar på mig, jag har ett liv att sköta också:D
Nog sagt om min återkomst, nu avslutar jag detta inlägg och samlar mig inför nästa... som kommer snart
Kram på er alla
(känns weird att vara arton, men på ett rätt härligt sätt, hoppas det håller i sig)
