Kaos är granne med Gud

Idag har jag mormodern av alla mormödrars huvudvärk, eller hade det iaf när jag vaknade, nu börjar den ge mig sig, vilket känns mycket bra.  Så jag tänkte skriva lite innan jag ska duscha och plugga.
Igår var jag väldigt seg och hängig, men sen kom jag hem, fick i mig lite mat och åkte och tränade, vips mådde jag mycket bättre, inte nog med att träningen i sig är kul och utvecklande, man blir ju fylld av kroppens egna glädjedrog, endorfiner, så igår kväll var jag hög på träning, vilket var skönt eftersom jag annars varit ganska låg , eller åtminstone inte på topp. Slutsatsen är att träning får en att må bra:D Vilken nyhet! Men den är värd att ta till sig, särskillt i det kommande höstmörkret, när allt lätt kan kännas grått och trist.

Så det är den revolutionerära insikten jag kommit till denna dag, träna och må bättre, fast egentligen har jag ju alltid vetat det:D

En annan sak jag har insett är att jag tycker det är lättare att "tala ut" här, eller på ett papper, eller i en anteckningsbok eller dylikt, istället för med personer. Det beror inte på att jag inte litar på folk (och inte heller att jag inte pratar med folk heller) men ofta känner jag att det jag säger blir helt fel, att det känns fånigt för mig själv, att jag säger saker som är nästan rätt, men ändå inte eller bara att jag inte vet vad jag ska säga. Jag litar kanske inte på mig själv...typ, vad vet jag.
Då är det lättare att skriva, för då kan man ta sig tid, skriva det man vill, noja hur mycket man vill, skriva något man inte känner säger det man vill säga, ta bort det, skriva samma sak igen, ta bort det igen, skriva samma sak igen och sen inte bry utan låta det vara som det är och under tiden ventilerat lite av det som tyngt en. Det jobbigaste är när man inte vet mad man känner, är man glad, är man ledsen, är man arg, borde man vara glad, borde man var ledsen osv, då kan det vara skönt att "testa" vad man känner, men ibland funkar inte det heller.

Okej, nu har jag ingen aning om vad jag skrivit, jag har nu läst igenom det och fattar inte mycket utav det, om någon annan gör det, så är väl det bra, men om ingen gör det skyller jag på huvudvärken. Orkar inte att jag suttit här vid datorn i en kvart och skrivit, för att sedan ta bort skiten i vart fall...

Och juste, vad är blåa ögon? Mina ögon är lite halvblåa, men det är inte det jag tänker på...
Blåa ögon är en låt som jag lyssnat på massor de senaste dagarna, som stämmer med mig, kanske inte bokstavligt men på något annat sätt, hur vet jag inte riktigt. Vem som har skrivit låten? Gissa tre gånger... ni som känner mig vet:D

Hur mycket jag än ger
så letar blåa ögon alltid efter mer
ja hon tar precis vad hon vill ha
det är så mycket hon kan få
och det tar hon och hon låter mig stå här och titta på
hon är precis som blåa ögon ska va

Jag kanske talar till mig själv när jag säger
att man borde stanna upp ibland och se
för man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv
och bara springa runt och låtsas att man ler

För hon har svikit mig, bedragit mig
hon har lämnat, glömt och lurat mig
hon har stulit mina korta glada dar
ja hon har lämnat mig i ensamhet för en man med egen lägenhet
han har hus och han har mat och det är mer än vad jag har

Ja en flicka försvann
blåa ögon kom och dom var ganska lika varann
på ytan men inte inuti
för den flickan spara på sin charm
och hon har väldigt svårt att visa sympati
och det är inte blåa ögon jag saknar
nej jag saknar den flickan som var
men jag hoppas att hon snart öppnar ögonen
och vaknar för blåa ögon har jag aldrig hållit kär

Skit samma, man kan ju inte älska alla
skit samma om turen blev min vän
och skit samma om varenda liten stjärna skulle falla
ja skit samma, hon ringer aldrig mer igen

Hon har svikit mig, hon har bedragit mig
hon har lämnat, glömt och lurat mig
hon har stulit mina korta glada dar
hon har lämnat mig i ensamhet för en man med egen lägenhet
han har hus och han har mat och det är mer än vad jag har

Sayonara people, nu väntar NO-plugg
Jippie-ka.yey motherf&#%ers