Kaos är granne med Gud

Nej det blev inget dur-inlägg den här gången heller, hittar helt enkelt mer inspiration i moll. Kanske är det nordiska vemodet som spökar, vi är ju rätt kända för det, och röda hus, vackra flickor (indeed), klockor (schweiz vafan), sexuell frisläppthet (iaf enligt konstiga italienare på 70-talet) och vår sjukvård (helvete vad spö borgarpacket ska få om de avvecklar vårt sjukvårdssystem). Hursomhelst så är det gråskala som gäller, det här jävla vädret hjälper ju inte direkt till heller... fan vad trist det är och vad svensk jag är som skriver om det:D

Oavsett så orkaaaaaaar jag inte, är så seg och trött och oinspirerad och sur och luttrad och ledbruten och...
Jag vet inte vad jag vill längre, eller så kanske jag vet men ändå inte. Vill ha en förklaring, vill ha vingar, vill ha en ny frisyr, vill ha mod, vill ha en ursäkt, vill ha en hund, vill ha en kram, vill ha mindre stela ben, vill ha musikalisk begåvning, vill ha
insikt, vill ha magrutor, vill ha tid, vill ha distans, vill ha kärlek, vill ha ett liv!

Det jobbigaste nu är mina inre "mood-svings", känner mig skitlåg, sen glad, sen pissförbannad, sen tom, sen låg, sen arg, sen skitarg, sen glad, sen likgiltig, sen glad, sen trött, sen deppad, sen trött/sprallig, sen "vill slita huvudet av närmsta person man ser", sen "vilja rulla ihop i en boll oc stanna där, sen "vilja springa trettiontvå mil för det känns som om man håller på att dö av rastlöshet", sen orkaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Och detta är en dag för mig

Som sagt... orkar inte