Be as fuckin' insincere as you can...
Jag vet inte, jag gillar att vara ärlig och uppriktig och allt sånt, och tycker det är viktigt. Men ibland mår man nog bra att vara "fuckin' insincere" och bara flumma runt, man mår nog bra av att släppa garden lite och bara göra, bara vara...
Fast det kanske är den högsta graden av ärlighet, mot sig själv iaf, eller jag vet inte. Kanske är det braa ärlighet mot sig själv som spelar någon roll i längden ändå? Är på ett lite underligt humör, lite småfilosofiskt men orkar ändå inte riktigt tänka igenom allt jag funderar på, bara halvt. Men det låter bra.
Sen att man lyssnar på den helt underbara "Daddy's Gone" samtidigt gör det hela än mer underbart, men kanske blir tankarna flummigare också.
När är något falskt egentligen, är det falskt att vara vegetarian för det är coolt? Är det falskt att köpa "eco"-kläder för det är trendigt (ja kanske, men det är ju bra för miljön iaf)... Nej nu tror jag inte jag har något vettigt att säga längre.
Jo en sak till, "Gone Going" med Black Eyed Peas och Jack Johnson är värd att lyssna på (oavsett vad man tycker om hiphop och så är den skön och har ett bra budskap, under sina kanske lite klyschiga rim)
Undrar vad jag ska göra imorgon, min lördag är helt blank... kanske ska titta på film eller något???
nja, tycker man ska skilja på att vara falsk och att vara flummig hörru..
Absolut, i allra högsta grad, jag funderade mest på vad man lägger för värde i alla ord, snål är dåligt, men sparsamt bra, typ. Och falskt är väl dåligt, men vad betyder det, och är det alltid dåligt? Jag vet inte riktigt...
